Har ni tänkt på att om man gojar ihop en massa skräp i en enda stor röra så har det en tendens att se bra ut? Eller är det kanske bara jag som lagt märke till fenomenet?
Den här kudden är gjord av en massa tygbitar som jag helt utan anledning samlat på mig. Ni vet, ett sånt där maniskt sparande som man motiverar med ett tveksamt "Kan ju vara bra att ha" och sedan sitter man där några år senare med tre ica-kassar fyllda med skräp och undrar vad fan som hände. För att få en anledning att använda tygskräpet bestämde jag mig för att göra en kudde.
Jag klippte remsor, cirka 1 cm breda, av tyget. Som bas använde jag mig av juteväv.
Jag fäste den första remsan genom att sy några stygn i ena änden.
Snurrade tygremsan...
... Och började sy fast den med stora stygn i ett mönster på fri hand.
Syns det hur jag menar?
Det är rätt kul, men tar ganska lång tid. Kan tänka mig att man kan klippa tygremsorna lite bredare för att få det att gå fortare.
Sjuttioelva år och en mindre psykologiskt härdsmälta senare har man något som ser ut som det här:
Juteväv har en tendens att knöla och snea till sig, men det åtgärdas enkelt genom att fukta broderiet och sedan pressa med strykjärn (med handduk ovanpå).
För att stadga broderiet ytterligare strök jag även å lite vliselin på baksidan.
Resten av kudden syddes i ett ulltyg som blev över från en jacka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar